måndag 14 november 2011
I dag var dagen inne som jag och Johanna väntat på sedan i april då vi köpte biljetterna. Då bodde vi fortfarande i Sverige på vardera håll och sågs rätt sporadiskt. Nu bor vi grannar och dessutom med utsikt över arenan där vi såg John i kväll.
Vi började kvällen med att gå till Bella Italia för att äta mat. Det var gott. Vi slog även till på stort och åt efterrätt också. Efter det så var det två timmar kvar tills de ens öppnade dörrarna så vi drog runt lite inne i St. David's Centre ett tag innan allt stängde vid 17.00. Hann in på Boots för att köpa en grej innan det. Sedan så satte vi oss inomhus och väntade till ungefär klockan sex då vi bestämde oss för att gå ut och vänta.
Vi ställde oss i kö, och ganska precis när vi ställde oss där så gick den ett jättekliv framåt men där blev vi sen stående ett tag. Runt omkring oss stod många hyperfans. En kvinna bakom oss visste dock inte vem David Tennant var,vilket jag tyckte var smått otroligt om man bor här i Storbritannien.
Vi kom in och blev visade till våra platser. Arenan såg inte alls ut som jag tänkte. Det var lite blandning av en större sporthall och en skolaula UNGEFÄR. Både jag och Johanna köpte program - vilket jag egentligen inte tyckte var ett program alls. Det var bilder på John (klagar inte, men men) och sen två ynka uppslag och en sida som var om själva konserten. Lite klent kanske.
Plötsligt så säger Johanna 'Där är Eve Myles!', och av gammal vana så tittar jag åt helt fel håll och svarar: 'Vart då?'. Till slut så ser jag henne också och vi stirrar och pratar om det. Fler och fler börjar se att hon är där. Sedan så ser vi Scott, Johns partner och det gör alla som tittar på Eve också. Det börjar bildas en flock runt dem. Då kommer Johns föräldrar. Och sen så kommer Gareth David-Lloyds. Kändiskvoten är uppfylld. Jag har nu sett Whoniverse-skådespelare där jag inte betalt för att se just dem (John räknas inte. Betalade ju för att se honom).
Konserten började fem minuter sent, men det gjorde inte så mycket. John sjöng underbart, och eftersom John är John så var han sig själv och bjöd på många skratt och historier från sitt eget liv. Han tog upp Scott på scenen och de sjöng en låt tillsammans. Det var kul. Scott sjöng helt okej bra.
Sedan så var det paus. Jag och Johanna trodde först att det var slut. Men det var det ju inte.
Det började igen och det bjöds på mera sång, dans, underhållning. Under en historia så dök hans mamma och pappa upp i byggnadsarbetaredräkt och sexig polisuniform... Det ledde till YMCA, medhela publiken dansandes.
Han sjöng två extranummer.
Helheten var fantastisk. Har inte jättemycket att jämföra med, men jag är glad över att jag var där och såg det!
