Jag sitter och gottar mig i härlig nostalgi från sommarens lajv. Jag vill tillbaka dit. Jag vill känna en gemenskap som jag kände där och jag vil träffa de personer som jag praktiskt taget bodde med under tre långa, intensiva veckor. Blir lite ledsen när jag läser om en grupp som kommer att åka på Eleria lajvet nu den kommande våren som jag inte kan deltaga i alls eftersom jag är tillbaka i Wales då lajvet börjar. Men med lite tur så kommer jag att komma i väg på i alla fall ett lajv i sommar.
Dock så har jag redan nu börjat se mig om efter sommarjobb, men hittills så finns där inte speciellt mycket uppe så att säga. Mest i Norrtälje. Alltså, säkert inget fel på Norrtälje, men jag orkar inte pendla 4 timmar varja dag fram och tillbaka. Nej tack.
I ett försök att muntra upp mig själv så fick jag en cordovsk propaganda-poster skickad till mig av en vän. Cordovien är då en fiktiv värld i kampanjen Krigshjärta. Mer info finns på deras hemsida
 |
| Det mest cordovska rummet i Wales. |
'
Jag gillade verkligen att lajva i den kampanjen och är lite ledsen över att jag missade det minilajv som utspelade sig för några veckor sedan. Eller ja, jag saknar allt lajvande. Bara möjligheten att sy något. När jag är hemma så ska jag fixa till min blåa dräkt med det röda tyg som jag fick av Föreningen efter Krigshjärta. Vi torkade tobak på det, men jag har tvättat det så det borde inte lukta längre.
Det är trevligt att blicka tillbaka ibland och samtidigt hoppas på nya minnen som förhoppningsvis kommer.
Det är också viktigt att inte gräva ner sig för djupt i saker man missar då nya upplevelser kommer att komma.
Åh, ja. Den största nyheten den här veckan. Vi har ju letat hus och nu har vi ett! Det ligger en bit från skolan, men det är så det är i den här staden. Alla studentboenden (förutom halls som kommer att bli superdyrt nästa år) ligger närmast det största universitetet i staden (det som jag INTE går på), men då jag kollat på kartor och åkt runt i området så tror jag itne att det kommer att bli en så lång väg att knata fram och tillbaka till universitetet.
En av de största motsättningarna var nog att vi är 4 tjejer som måste gå långt i mörkret, och som Johanna sa till mig i dag så kommer det nog någon gång att bli så att någon av oss måste gå hem själv, men jag tror att det kommer att kunna gå att lösa på ett bättre sätt. Vi har ju inte en aning om hur våra scheman kommer att se ut under vårt andra år och det kan ju tänkas att vi kommer ha liknande tider. Dessutom så kanske man inte kommer att orka ge sig ut på stan annat än när man befinner sig i stadskärnan och således kan vänta på sina kamrater så att man går i grupp under de mörka årstiderna.
Men ja. Vi har ett hus. Ungefär £300 i månader var kommer vi att få betala för hyra och räkningar. Rätt rimligt antar jag. Speciellt när man tänker på hur situationen ser ut hemma i Sverige och i framförallt i Stockholm. Här har det i alla fall funnits möjligheter att hitta boende, även om det har tagit ett tag.
