Lovdagar och framtidsförhoppningar

måndag 6 juni 2011

Nu är det ju en sån där långhelg. Rätt skönt. Jag hade min sista skoldag på gymnasiet i tisdags. Min sista EVER om man nu inte räknar med själva studentdagen som infaller på onsdag för- och eftermiddag. Då är det slut. Tre år har gått och jag har inte hunnit med något av det som jag tänkte att jg skulle ha gjort under gymnasiet - men jag har gjort en hel massa annat istället. 

På gymnasiet har jag fått vänner som jag hoppas att jag kommer att hålla kontakten med även efter utspringet. Jag vet att många i klassen kommer jag aldrig mer att träffa efter 19 juni då sista föreställningen av Hair före hösten äger rum. Jag spelar inte själv då men kommer förhoppningsvis att sitta i salongen på en bra plats och se på spektaklet som jag faktiskt bara har sett en gång - och det var inte ens hela. Så blev det eftersom jag spelade på två av genrepet istället för bara ett.

Jag har också upplevt några av de värsta månaderna i mitt liv på gymnasiet. Det var en hemsk höst och jag hoppas att den aldrig mer kommer tillbaka. Jag vill aldrig känna mig så igen. Det var min verkliga botten. Någonsin. Hur det blev så vet jag inte, men det hände och det är över. Skönt. 

Jag har växt som människa kan jag väl tycka också. Både av och på scen. Jag hoppas att det håller i sig framöver. 

Förhoppningsvis så får jag ett jobb. Gissa vem som ska leta reda på ett på torsdag. Jo, jag själv. SMK ska ut i världen (eller ja, Stockholm i alla fall) och hitta ett arbete och tjäna pengar som en riktig vuxen. Håll tummarna för mig. Det är ju redan så svårt som det är och jag har ingen erfarenhet alls. Kul, kul men någonstans måste man ju börja, eller hur?