.. Bestämmer hon sig för att göra en sådan där .. underhållande .. lista.
Jag tror att jag blev förföjld av en taxi när jag var ute med hunden nyss. Jag såg den först då jag gick ut från porten då den åkte mot mig. Sen så kom den tillbaka fast från andra hållet och när jag svängde ner mot parken så svängde bilen om och körde vidare på samma väg som den kom på när jag först såg den. Jag kände ju lite att det var som plotten i A Study in Pink. Jag försvann ner i parkens mörker och jag antar att taxin åkte vidare. Men i verkligheten så hade nog taxichauffören problem att hitta rätt till sin nästa upphämtningsplats, men det hinrar ju inte min fantasi från att skena iväg.
Det gav mig ju naturligtvis lite idéer till Sherlockficen som jag inte har skrivit på nu på ett tag (jag har haft fullt upp i skolan och så vidare). Jag ska ju INTE stjäla plotten i A Study in Pink, absolut inte. Det är ett stort, tjockt nej. Jag sysslar inte med plagiat. Men hela den idéen att man blir förföljd. Den oroskänslan som jag är säker på att alla någon gång har känt av eller trott sig känna av. Jag vet att jag själv har känt av den många gånger.
När jag var yngre så brukade jag öva på att se mig över axeln på ett sånt där 'åh nej, någon är efter mig'-sätt. Jag trodde att jag såg stentuff ut, men i verkligheten så såg jag säkert jättefånig ut.
Imorgon vid den här tiden är jag i en annan stad. Jag åker nämligen till Strängnäs imorgon förmiddag och stannar till på fredag för att hälsa på Johanna. Det var ett tag sedan vi sågs nu och det ska bli superkul! Vi ska göra det som vi brukar göra när vi ses - nämligen kolla på film och prata. Men vi kommer också att sjunga en duett på hennes sånglektion på torsdag och vi tror båda att de antagligen kommer att bli For Good från musikalen Wicked en musikal som vi båda sett (Johanna två gånger och jag själv en gång). Den är som en slags förhistoria till Trollkarlen från Oz. Är ni i London, eller var helst i världen den spelas, och ska se en musikal så tycker jag att ni ska se den! Den är värd pengarna.
Men i alla fall. Filmerna (och tv-serien) som vi kommer att se är som följer:
Banken har beslutat sig för att krångla. Lösenordet fungerar inte på UCAS men det fungerar på Fronter. Jag och mamma kommer därför att gå till banken på måndag för att se om de kan hjälpa oss vilket de ju borde. Det är deras jobb, menar jag. Om inte de kan fixa det så kommer jag att bli rätt ledsen. Alltså. Det kommer ju gå att fixa på ett eller annat sätt men det hade ju varit skönt om det hade fungerat på en gång. Speciellt eftersom vi redan varit på banken, och han sa att det var lätt att ändra lösenord men tydligen så ligger mammas gamla lösenord kvar i Swedbanks databas och försvinner inte. Jag hoppas att bankpersonalen kan hjälpa mig och mamma fixa det så att jag kan skicka in min ansökan den 4 oktober.
Det är ju inte så att jag har jättebråttom precis utan jag vill mer ha det avklarat. Då kan man slappna av och bara hålla nere de där fjärilarna i magen som kommer att komma där i slutet på mars när man får veta om man har blivit antagen eller inte. Damen i sjön vad läskigt!
Jag tror att jag har sprungit runt till alla bokhandlar i city idag men INGENSTANS hade de boken som jag letade efter. Enligt ett butiksbidräde på Akademibokhandeln så hade ingen butik i stan den inne utan den var beställningsbar.. Men eftersom jag inte är arton än så kände jag att jag inte bara kunde beställa saker hit och dit utan att fråga mamma först (eller kolla upp var man kan köpa den billigast). Åker till Strängnäs imorgon och ska kolla på Bokia där. Hoppas på att den finns. Annars så beställer jag den hemifrån på fredag kväll. Jag tror att det är för det bästa eftersom jag inte förstod någonting av databasen.
Gick också förbi Stadsteatern och hämtade ut min biljett till Kvinna klädd i solen som jag ska se med skolan 10/11. Det gick bra.
Sen gick jag till centralen för att köpa en biljett till imorgon. Kvinnan bakom disken var vääääldigt uttråkad. Tror inte att hon gillade sitt jobb så värst. Frågan är då varför man väljer att jobba inom service. Biljetten var cirka 20 kronor dyrare än vad jag trodde att det skulle kosta, men jag antar att det blir så när man inte köper det i en blå låda.
 |
Som jag skrev tidigare så var jag och mamma på banken idag och frågade om hur man bytte lösenord. Vi kom hem och mamma bytte. När hon hade bytt så ville hon se hur Fronter (skolportal) såg ut och hon loggade enkelt in med sitt BankID. Efter det så loggade jag in på UCAS och kollade så att allt stämde, och sen så klickade jag mig fram till betala/skicka-fliken. Mamma skrev i kortnummer, namn och det som skulle stå där och vi gick vidare till nästa steg där man ska skriva i sitt lösenord vilket mamma då gjorde. Enligt sidan så var det fel. Enligt bankkillen som vi pratade med så kunde man skaffa hur många BankIDn som helst. Antagligen så tar det tid för det att registreras, eller så är det inte så enkelt som bankkillen sa att det var. Hur som helst så gjorde det mig rätt arg. Varför funkar det inte för?! Jag börjar tro att det är någon som inte vill att jag ska studera utomlands.
Här är en liten lista på saker som jag vill (märk ordet vill; det är inte ska) köpa när jag åker till Cardiff om ett par veckor.
The Extraordinary Adventures of Adèle Blanc Sec
Merlin series 2
The Secret of Kells
The Secret of Kells soundtrack
Torchwood series 2
Torchwood: Children of Earth
Torchwood yearbook 2009
Doctor Who series 2, 4 och specials
Being Human series 1 och 2
John Barrowman: Anything Goes
Kommer ju inte på långa vägar ha råd att köpa allt det där.. men man kan ju önska!
Den här veckan är jag ledig. Min skola har ett konstigt ledighetssystem, men det är ju rätt skönt liksom. Dessutom har jag höstlov v. 44 också, så om fem veckor är jag ledig igen och efter det är det väl ungefär åtta veckor efter det, eller något sånt. Rätt schysst! För att inte tala om hur skönt det är att få sova. Förra veckan var jag så himla trött. Höll på att somna när jag kom hem från skolan och det är ju inte så bra. Skulle väl gått och lagt mig, men jag kände liksom att om jag somnade runt fem-sex så skulle jag vakna och inte kunna somna om vilket ju inte hade varit så bra det heller.
Måndag:
C.S. Lewis: LIvet bortom Narnia kl 00.00
Tisdag:
Historiens värsta jobb kl. 16.00
Amazonas hemliga städer kl. 22.00
Sen så åker jag till Strängnäs på onsdag till fredag.
Lördag:
När morerna styrde Europa kl. 19.00
Söndag:
Egypten kl. 12.00
Jag har problem att skicka in min ansökan till universitetet eftersom jag inte kan betala den än. Det är lite på grund av att min mamma inte kan sitt lösenord så att UCAS och banken kan veta att det verkligen är hon som betalar in vilket är jättedåligt. Skulle vilja få in den nu. Inte för att det är bråttom, men det skulle vara skönt att få in den så att det är gjort. Då har man en sak mindre att oroa sig om menar jag.
Men imorgon så ska vi till banken och då kan jag skicka in ansökan imorgon kväll. Då är det bara att vänta till 31 mars. Då får man veta om man har blivit antagen. Jag gissar på att hela mars kommer att vara en nervös månad. 19 mars har Hair premiär och sen beskedet. Så spännande och läskigt!
 |
Soundtracket till filmen finns på Spotify under den franska titeln på filmen - Brendan et la secret de Kells. Helt underbart soundtrack. Man känner verkligen vibbar av att det är något uråldrigt, men fortfarande modernt och jag blir i alla fall rätt harmonisk och glad då jag hör det.
Hade tråkigt och tänkte att jag skulle börja kolla på en serie. Tänkte på Charmed, men så kunde jag inte komma ihåg vilket avsnitt som jag låg på.. Sen tänkte jag på Buffy men kom inte ihåg vilket avsnitt som jag låg på där heller MEN så kom jag och tänka på Roswell (1999-2002). När jag var mindre så tyckte jag att det var en jätteläskig serie (Fast Buffy låg högst. Råkade zappa till kanalen där det visades (femman?) precis då en vampyr kom upp i bild), och den serien kanske resultade till min rädsla för utomjordingar redan i unga år.
Faktiskt så inbillade jag mig själv så pass mycket att jag var tvungen att ligga på ett speciellt sätt för att kunna sova. Hela jag var tvungen att vara under täcket för annars så skulle utomjordingarna se mig när de kom in i rummet. Likadant var det hos mormor men då var det spöken istället. Minns inte hur många gånger som jag tvingade mig själv att vara vaken till gryningen kom så att jag inte skulle hälsas på att spöken. Nu så gör jag inte det, men det händer väl att jag är vaken till gryningen men då är det för att jag läser och glömmer tiden.
Men Roswell, då. Det bygger på "UFO"-landningen i Roswell (New Mexico) 1947, och att tre ungdomar i staden egentligen är utomjordingar. Tre "vanliga" tonåringar för reda på att tre av deras skolkamrater är aliens. De blir vänner alihop och är väldigt lojala jämte varandra. De försöker tillsammans mota bort alla ufojägare från de tre ungdomarna. Är bara inne på mitt andra avsnitt, men det är väl i stort sätt i alla fall vad säsong 1 handlar om. Sedan så finns det troligen en till likadan alien någonstans i USA som 1959 kanske mördade en person i Roswell.
Skulle gått på fest idag, men jag orkade inte. Jag orkade inte se personerna i min klass bli berusade. Känns så onödigt. Själv så tänker jag, när jag lagligt kan dricka, att kanske dricka ett glas vin till finare middagar och liknande. Jag förstår inte riktigt tjusningen med att dricka redlöst bara för att man vill och kan. Det är bara dumt och ibland skulle jag vilja ta den diskutionen med en del människor som jag känner men de är vuxna nu och bestämmer själva och jag vill inte bråka - men ibland så känner jag liksom att man vill visa att man kan ha roligt utan att dricka så mycket som många av dem tyvärr gör. Om de inte bättrar sig så kommer de att få problem med levern när de blir äldre. Det kan jag nästan slå vad om. Det är ju inte bra. Men, som jag sa, så är de allra flesta vuxna och har rätt att dricka som de vill men det hindrar inte mig från att tycka att det är otroligt onödigt och idiotiskt.
Sen så är jag ju faktiskt sjuk också och jag kände mig inte bekväm att gå bort då med rinnade näsa och rethosta. Dumt nog så fungerar inte några av de två läkemedel som jag köpt för att få bort hostan respektive slemupplösande. Brukar klara mig undan de här höstförkylningarna men inte i år tyvärr. Har varit sjuk i tre veckor nu och det känns inte bra någonstans. Men nu har jag lov vecka 39 och ska spendera den med att sova tills jag vaknar och sen bara ta det lugnt och plugga lite. Har två Power Point-presentationer att göra. En om 1900-talets litteratur till engelska c (tillsammans med två andra; ska komma på några bildrutor) och sen om en bok som jag läst till svenska b. Ska bli klar med svenska b-Power Pointen och i alla fall börja med den för engelska c. Jag har svårt för grupparbeten när det gäller såna hjälpmedel. Det kräver liksom att man är tillsammans allihop då man ska arbeta vilket man ju inte behöver när man t.ex. ska forska om ett land då man kan dela upp olika områden på varandra. Visst så kan man kopiera över bilder till en bas Power Point, men det är enklare att göra allt i ett svep, liksom. Ett annat minus är väl att jag inte känner de två som jag ska göra engelska c-saken med. De går i musiktvåan och jag hade aldrig pratat med någon av dem innan jag fick veta att jag var med i deras grupp i tisdags. Kändes ju sådär lagom kul. Men jag ska försöka göra det bästa av det. Det försöker jag göra oftast.
 |
Efter det att skrivit inlägget med Aisling's Song igår så började jag leta efter filmen och jag hittade den rätt fort i en bra kvalitet, och jag måste ju säga att den var underbar. Den var så vacker att jag kan säga, utan att ljuga, att det är en vackraste film som jag någonsin sett. Färgerna, figurerna, historien allt!
 |
| Bredan och Pengur Ban går till skogen |
 |
| Brendan och Aisling |
 |
| Vikingarna som de ser ut i filmen |
Här hemma finns det vindruvor. Dessvärre kan de inte ätas. De är för sura. Man får en chock när man biter i en eftersom man inte vet om det kommer bli jättesurt eller litet surt. Jobbigt. Problemet är väl det att jag inte orkar vänta tills de mognar heller dumt nog. Är nog rätt glupsk egentligen...
Vi har också massa, massa äpplen så jag kommer att baka äppelpaj nu i helgen. Höstgott.
Har åter igen kommit in i en liten .. deppression (eller var man nu ska kalla det) för att jag inte hann se Lord of the Rings the Musical då den gick i London. Allt som jag kan hoppas på är att den sätts upp igen och gör den det så kan man vara säker på att jag kommer att finnas på plats och se detta konststycke.
Men oj! Vad hittar jag på den officiella hemsidan om inte detta meddelande:
Idag var det friluftsdag på skolan. Rätt trist. Dessutom är temat 'Att välkomna ettorna'. Saker är ju den att de faktiskt har gått på skolan i snart en månad och har redan hälsats välkomna. Som man skulle kunna ha gissat så dök inte många i teatertrean upp. Vi var sex stycken (mig själv inräknad), men det gick väl bra ändå. Plus i kanten till oss, antar jag.
Min grupp var bra. Vi döpte oss till Blåbärstomtarna och klarade det mesta med bravur. Problemen kom på blindskida och levande staty, och för min egen del spindelnätet som jag failade på. Dumt. Men samarbetet var det ingen fel på och vi kammade hem nio poäng på den. Heja oss.
Tvåorna klädde ut sig till cowboys och indianer (plus ett par rednecks och en mexikan). Hur kul som helst! Tror nästan att jag dog av skratt! De gömde sig utmed spåret och skrämde ettorna när de sprang förbi. Jag hade önskat att de sagt till oss också. Jag har så velat vara med - och det hade nog de andra teatertreorna som var på plats också.
Författare: Marita Conlon-McKenna
Bokens titel: En liten hattaffär på hörnet
Orginaltiteln: The Hat Shop on the Corner
Antal sidor: 329
Förlag: Norstedt
Boken utspelar sig på Irland och då främst i huvudstaden Dublin och dess omgivningar. Huvudkaraktären heter Ellie Matthews. Hon har ärvt en hattaffär av sin mor som nyligen avlidigt - något som skakar Ellie mycket (vilket ju är förstårligt). Hon och hennes mamma stod varandra mycket nära.
Hon velar fram och tillbaka om hon ska fortsätta att driva affären. Även hon är utbildad modist (en sådan som tillverkar damhattar) så hon skulle mycket väl kunna fortsätta med affären som modern ägde och drivde så länge. Hon tar tjänstledigt och får samtidigt ett erbjudande från en stor firma som vill köpa lokalen och bygga ett stort köpcentra där. Företaget vill också köpa upp de andra familjeägda förtagen på gatan.
Ellie bestämmer sig att behålla affären och hon börjar tillverka hattar på löpande band. Hon hinner även med en romans och problemen som uppkommer i och med det att man har ett förhållande.
En hel radda av karaktären presenteras vilka av alla förutom fyra stycken är kvinnor (av de som man kan kalla för nästan-huvudkaraktärer), och de har alla problem att handskas med men som de klarar sig från - tråkigt nog.
Boken var söt men fruktansvärt anspråklös. Alla karaktärer i den är vad vi fanfiction-författare kallar för Mary-Sues (den manliga motsvarigheten heter Gary Stu), vilket är en karaktär som inte kan göra något fel, är vackrast, intelligentast och så vidare. Ingen karaktär i boken (som hålls i god dager) gör något som helst fel vilket gjorde mig som läsare rätt uttråkad. En väl arbetad text bör ha karaktärer med både för- och nackdelar och fram- och motgångar.
Jag skulle rekommendera den här boken till folk som vill ha något lätt att läsa. Det är en rätt bra feel-good bok.
Jag var ute med hunden och det är sjukt vad ljusföreorenat det är här i Stocholm. Himlen var röd. Inte blå, inte svart - röd. Kanske dags att ändra på det? När snön kommer så kommer himlen att bli grårosa istället vilket inte är syggt heller. Visst så är det stjärnklart ibland men det är ytterst sällan det blir så - tyvärr!
Finns rätt mycket annat som jag skulle vilja ändra på här i stan också - kanske detta val och odemokratins intog i den svenska riksdagen har väckt ett tidigare icke politiskt intresse i mig. Antagligen. Har inte hört något mer från Grön Ungdom än. Får se om de återkommer i veckan.
Undrar fortfarande varför.
Måndag:
Sitter och kollar på valvakan och håller på att få ett utbrott. Sverigedemokraterna kommer antaglien in i Riksdagen. Det är vidrigt. Det är så fruktansvärt vidrigt att jag nästan känner för att kräkas. Deras strävan att bli Sveriges största parti 2018 är också en helt banal tanke. Jag vill ha ut dem. Stoppa rasismen. Utrota alla dessa tankar. Mångfald är så det ska vara. Bara en fråga om de som är medlem i sådana partier faktiskt läst historia. Vi skulle inte ha vårt alfabet eller våra siffror om våra "ociviliserade" förfäder inte lärt sig av mer framstående kulturer i öst. Jag kommer aldrig att förstå hur en människa som har sådana tankar tänker. De har, seriöst, någon lucka i sitt tänkade som borde ha setts över för länge sedan.
Jag vet inte hur andra tänker men om SD får som de vill så kommer det sluta som 30-talets Tyskland på en viss nivå. Vill vi ha det så här i Sverige? Jag hoppas verkligen att det INTE blir så. ALDRIG. Det är det mest avskyvärda som någonsin kan hända ett land och jag skulle hata om det hände mitt egna hemland - vilket tyvärr det här valet verkar bli början på. Snälla. Låt oss ändra det. Mota bort xenofoberna och islamofoberna för gott.
Jag är äcklad.
Igår åkte jag till Sigtuna för att hälsa på vänner och vi hade kul! Jag har inte träffat dem utanför lajv så det var trevligt att träffas någonstans som inte var skogen. Vi gjorde en hel del. Vi sydde lite och pratade lajv, såklart, och jag fick även mönster på en klänning som jag såg en av dem i på Medeltidsveckan i somras. Jag ska sy upp sån till Vingarnas bröllopslajv. Vi kom också på en helt ny orchras. Gorilleorcher. Väldigt, hehe, effektiva - att döda alltså. Ganska långsamma och bara att ta ner med måttbandssvärd.
Fick också tips om en bra bok till mitt projektarbete som jag ska se om jag hittar i Storbritannien, elelr annrs för jag beställa den på nätet. Den bok jag pratar om är den här:
Såg precis att Naoko Mori (Tosh i Torchwood) är med i Spice World. Undrar hur hon ser på den rollen idag? Men filmen var kanske roligare att filma än vad slutresultatet var. Det är en riktigt dålig film, men såklart så gillade jag den när jag var yngre. Även om det inte direkt är en film som vände sig till barn i femårs-åldern. Inte för att jag förstod något heller men jag var ett stort fan av Spice Girls när det begav sig. Jag gillade, såklart, Baby Spice mest av alla. Har för mig att jag ville se ut som Emma Bunton också. Som tur var så la jag alla sådana planer på hyllan och blev mig själv istället.
Det är kul när man ser folk man känner igen i verk som man verkligen inte trodde att de skulle vara med i och jag blev väl mer impad att jag faktiskt såg att det var hon!
Träffade Ronny Danielsson idag. Fy sjutton vad jag var nervös. Det verkar som om vi kommer att ha en rätt central roll i Hair eftersom hans främsta fokus är ungdomsrevolt. Vi kommer också att få vara med och sjunga de kollektiva insatserna i musikalen. Jättekul! Våra medarbetare kommer inte att vara så mycket äldre än oss heller. Det finns fyra stycken mellan 50-60 som Ronny kallade för sina 'vuxna skådespelare' och resten var mellan 20-35 och sen vi som då kommer att vara mellan 18-20.
Jag är jättetaggad och vi kommer faktiskt att få vara med i var tredje föreställning, och varje grupp kommer att få vara med på antagligen genrepet, premiären eller sista föreställningen. Jag vill ju helst vara på premiären. Såklart. Det vill nog alla.
Känner på mig redan nu att några kommer att bli petade eftersom de har en förmåga att inte komma i tid eller har en hel del sidoprojekt som de nog tycker är viktigare. Men jag vet inte. De kanske kommer eftersom det är "a once in a lifetime"-händelse. Jag skulle inte vilja missa den för allt i världen och kommer därför inte att åka på vårlajvet nästa år. Jag vill skapa ett närverk på teatern istället. Hoppas att kollegorna är trevliga och allt de inte tycker att vi är småbarn. Men enligt Ronny så är de som stora barn allihop - såna som inte velat växa upp - och det låter ju lovande tycker jag!
Repetionsarbetet kommer att börja i januari med premiär 19 mars och sen fortsätter musikalen till 5 juni ungefär.
 |
| Ser inte jättemysigt ut, men gott var det. |
 |
| Katt i solen. |
Idag så hade min ilska svalnat och jag kände hur hela jag bröts ned på grund av en sak som hände idag. Det var vid innan lunchen. Hör hur person 1 (samma person 1 som i ett föregående blogginlägg) frågar ett antal andra personer:
Person 1: Är alla här
Person 3: Nä, person 4 är inte här.
Person 1: Då väntar vi.
Men jag då? Jag var ju inte heller där. Jag stod på andra sidan skåpen. När jag rundade skåpen var de andra borta och jag gick ner till matsalen själv. Turligt nog så satt jag inte ensam. Fick sällskap. Men jag tycker ändå att det är dålig stil. Det känns som om person 1 och 2 "leder" hur andra i klassen ska tycka. Jag orkade inte. Jag tog min bok och gick in i teatersalen. Där brast det och jag började gråta igen. Jag vill att de ska förstå hur hemskt jag mår när de gör så. Hur dålig och usel jag känner mig. Speciellt som jag tycker att deras beteende är ett dagisbeteende. De är ju över arton - de är vuxna - men ändå så beter de sig som om de vore fem år gamla!
Gnäller idag, men det känns ofta som om jag hamnar i den här situationen och jag avskyr det. Jag svår att det aldrig skulle hända igen efter högstadiet men nu är jag där igen och mår piss. Inte okej! Inte okej någonstans.
