Bokrecension: High Tea av Sandra Harper.

söndag 5 september 2010

High tea handlar om ett tehuset Magpie's i Los Angeles som drivs av engelskan Margaret Throssel som ser tedrickande lite som sitt kulturarv, och är mycket stolt över att kunna erbjuda sina tjänster till de stressade Los Angeles-borna Till sin hjäp har hon tre anställda var och en med sina speciella historier: 

• Lilly som är Magpie's kock. Hon gillar att vara kreativ i köket och komma på nya sätt att baka scones på, något som hennes chef inte alltid är nöjd med. 
• Lauren som jobbar som något allt-i-allo. Hon serverar bland annat. Hon är yngst på Magpie's och är en av alla de aspirerande unga skådespelarna i LA som i väntan på den stora rollen jobbar samtidigt som de springer runt på auditions. 
• Carissa är också något allt-i-allo. Hon svarar i telefon också. Carissa är också skådespelare. En skicklig sådan till och med. Men eftersom hon är gammal (i Hollywoods ögon) så får hon inga jobb, även fast hon har mer erfarenhet än många av de ynre skådespelerskorna som hon tävla emot. 

Boken är indelad i två delar. Del 1 utspelar sig i LA på tehuset vilket Del 1 inte precis gör. 

Boken utspelar sig i nutid så man kan personifiera sig med det som karaktärerna tänker och gör. Jag, som studerar till att bli skådespelare, kan ju t.ex. tänka mig in i Laurens och Clarissas situation och lite hur det kan vara att vara skådespelare i en stad som är översvämmad med dem. Lilly är homosexuell och har problem med sin partner, vilket jag tror att många hetro- och homosexuella par har. Problemet för Lilly är att hennes (yngre) flickvän, Deborah, jobbar mycket och inte har tid för Lilly som känner sig bortglömd. 

Boken är en så kallad chick lit-bok så den har inte ett speciellt komplicerat språk eller ordval. Sandra Harper använder sig av indrag i sina styckeindelningar. 

Helt ärligt så kom jag aldrig in i den här boken och tyckte inte att den var så intressant, faktiskt. Den var rätt rörig och rätt tråkig. Det kom en hel del karaktärer, men jag tyckte inte att de blev särskilt bra introducerade. Men jag kan mycket väl tänka mig att andra personer kan gilla den här boken väldigt mycket, speciellt de som kanske inte är jättebra på det engelska språket (den finns, vad jag vet, inte översatt till svenska än) men som ändå vill läsa något på engelska.

Ett plus som boken får av mig är recepten som finns i slutet. Jag gillar att dricka afternoon tea, men jag har aldrig gjort gurksmörgåsar eller så till mitt tea, men nu så funderar jag på om jag ska pröva recepten i boken och kanske börja dricka afternoon tea på allvar.