Tårar och nervositet

torsdag 16 september 2010

Idag så hade min ilska svalnat och jag kände hur hela jag bröts ned på grund av en sak som hände idag. Det var vid innan lunchen. Hör hur person 1 (samma person 1 som i ett föregående blogginlägg) frågar ett antal andra personer:

Person 1: Är alla här
Person 3: Nä, person 4 är inte här.
Person 1: Då väntar vi.

Men jag då? Jag var ju inte heller där. Jag stod på andra sidan skåpen. När jag rundade skåpen var de andra borta och jag gick ner till matsalen själv. Turligt nog så satt jag inte ensam. Fick sällskap. Men jag tycker ändå att det är dålig stil. Det känns som om person 1 och 2 "leder" hur andra i klassen ska tycka. Jag orkade inte. Jag tog min bok och gick in i teatersalen. Där brast det och jag började gråta igen. Jag vill att de ska förstå hur hemskt jag mår när de gör så. Hur dålig och usel jag känner mig. Speciellt som jag tycker att deras beteende är ett dagisbeteende. De är ju över arton - de är vuxna - men ändå så beter de sig som om de vore fem år gamla!

Gnäller idag, men det känns ofta som om jag hamnar i den här situationen och jag avskyr det. Jag svår att det aldrig skulle hända igen efter högstadiet men nu är jag där igen och mår piss. Inte okej! Inte okej någonstans.

Det går inte så bra med barnpjäsen heller riktigt. Alla känns nere och det gör inte saken bättre av att en i gruppen inte kan ta kritik utan blir arg så fort man kritiserar personen. Personen blir då väldigt oengagerad och sätter i gång med annat. Vi borde alla jobba häcken av oss med vår pjäs så att den blir så bra den kan bli, men tycker alla i gruppen samma sak? Ibland verkar det inte som det och det gör mig lite ledsen. Varför sätta käppar i hjulet för oss andra som VILL göra något speciellt - både för oss själva och för barnen som kommer och tittar! Jag vill att barnen ska känna sig upprymda och glada då de går från oss. 

Men det har ju inte bara hänt dåliga saker idag. Imorgon kommer Ronny Danielson. Regissören till Hair som vi ska arbeta med nu hösten 10 till våren 11 (premiär 19 mars). Alla är jättespända och nervösa och jag känner själv hur jag blir yr bara jag tänker på det. Det är så sjukt häftigt! Vi - på Stora Scenen! Vi ES3T! Det är stort!