Föräldrar och böcker

måndag 16 maj 2011

Mamma har åter igen fått för sig att jag inte är med i sammanhanget och att jag är utanför, och kanske asocial. Jag börjar bli förbannat trött på att hon varje gång hoppar till den slutsatsen när jag säger att jag inte vet något om mina klasskompisar (den här gåner var det om att jag inte visste vad en klasskompis hade som induviduellt val - det ska tilläggas att mamma inte ens vet vem denna person är då man tar upp henne i ett samtal). Jag replikterade med tt "det är sånt som vi inte pratar om", varpå hon frågar "vad pratar ni om då?". Andra saker kanske?! Det finns otroligt mycket viktigare saker att prata om i skolan än induviduellt val. Jag tror ingen bryr sig vilket imnduviduellt val någon annan har - det är ju inget man lägger på minnet. Mamma verkar dock tro det. 

Hon säger sen att jag "är knepig". Väx upp mamma. Du var ung för 30 år sedan och de sociala koderna bland ungdomar har ändrats. Man hälsar inte på gamla klasskompisar om man inte var på "hejstadium" redan då. Man håller inte koll på vad exakt alla gör (eller jo, hej Facebook) - men man kan omöjligt komma ihåg all onödig information som passerar. 

Varför förolämpar min egen mamma mig? Det är inte okej.

Jag lånade lite böcker i dag. Många av dem står på min lista.

Golvet är inte färdiglagt ännu. Lister och en tröskel ska till i vardagsrummet och halva golvet + lister och tröskel ska till mammas rum. Mamma var tydligen hemma vid 12.45 och då hade de redan stuckigt. Man kan undra varför de gick så tidigt istället för att lägga klart rummet. Märkligt.