Masterchef och konstiga drömmar

söndag 16 januari 2011

Har börjat titta på Masterchef (US). Blir irriterad på den amerikanska speakerrösten som ska vara så otroligt teatralisk och dramatisk. Tyvärr så faller den platt. Dessutom så stör jag mig på (inte så konstigt) på det amerikanska uttalet på "master". Det låter bara fel och konstlat på amerikansk engelska, enligt mig. Men jag är ju också anglofil, så det kanske inte är så speciellt konstigt. 


Jag vet redan nu vem som vinner. Jag har den ovanan att alltid spoila för mig själv om jag har möjlighet i tävlingsprogram. Speciellt i program som America's Next Top Model och The Amazing Race. Sån är jag, och jag störs inte speciellt mycket av det. Jag gör det därför att jag vill veta om min(a) favorit(er) klarat sig eller inte. 

Drömde en jättekonstig dröm i natt. Jag och ett par till var på en båt med två skeppare som skulle ta mig hem. Vi åkte i Stockholms skärgård eller nåt. Jag ser att vi närmar oss Värmdö och säger till styrman att han kan släppa av mig där tills jag kommer på att det inte är någon bra idé eftersom det då skulle ta cirka 2 timmar att komma hem och jag bad honom släppa av mig i en hamn närmare där jag bor och vi åkte vidare. 

Plötsligt så blir det storm och skeppet blir större och det finns nu fler passagerare där. Vågorna slår upp över salongsfönstret i aktern där jag och de som jag var med i början i drömmen nu var och fönstret går sönder. Vi sögs ut (tillsammans med skepparna) och vi börjar simma. Vi simmar under vattnet och vi kan andas under vattnet utan problem. 

Det händer lite saker som jag inte minns.. Men jag har för mig att jag bara har ett nattlinne på mig och vill ha byxor. 

Sen så kommer det grekiska gudar och skepparna köpslår med dem. De vill nämligen inte låta oss passera. Den ena skepparen viskar till mig att jag måste komma bort därifrån. På hans signal så börjar jkag simma så fort jag kan och det gör jag också. Jag ser inte bakåt. 

Kommer upp inomhus i en byggnad, som enligt en av dem som jag är med ligger precis ovanför där vi precis var. Jag hittar ett par byxor (lycka!) och en t-shirt som jag drar på mig och nu ska vi ta oss ut. 

Då vaknar jag. Klockan är halv-tjugo i ett och jag känner att nu kan jag inte sova längre.